Ett mediokert samtal…
Skulle ju som sagt var hämta min tågbiljett igår. När jag kommer fram till Polishuset för att svänga ner mot stationen blir jag påmind att jag glömt lappen där reservationsnumret står, på någon byrå. Kom ju inte speciellt långt utan det så jag tågade tillbaka mot stan igen och tog bussen till min kompis - helt biljettlös. Roligt va? Äsch, det är bara en vanlig händelse i mitt liv. Oftast brukar liknande hända och det är faktiskt ganska kul. Lite komiskt att man kommer på saker i sista sekunden. Ibland brukar jag innan jag ska gå någonstans komma på något och samtidigt kommer jag på det jag egentligen ska komma på, men inte igår. Idag däremot har jag lagt in numret i mobilen så nu behövs inget mer än den. Innan kursen tänkte jag hämta enkelbiljetten till Falun. Känns som om jag ska flytta dit, men det ska jag som tur är inte. Fick sms från min syster och hon sa att jag skulle ta med mig regnjacka för vi ska ut och plocka svamp. Kan väl erkänna att jag inte är en sådan människa som njuter av att plocka svamp. Kändes som tur i oturen när jag i spåret igår trampade fel och fick ont i höften. Har lite problem med att lyfta benet nu och det var hemskt igår. Vem vet, kanske har jag turen att fortfarande ha ont imorgon... men antagligen har det gått över.
Igår hamnade jag bredvid en på bussen och hon satt och pratade om hur fint Örebro är. Jag håller med om det för det är en fin stad. Även om vi tillhör Gnällbältet, vilket jag blev påmind om häromdagen när en kvinna kom fram och frågade detta:
- Ursäkta, men det är så här att jag måste gnälla och det här är ju gnällbältet.
- Ja, jo det är ju sant, säger jag med lite tveksam röst.
- Men idag tänker inte jag gnälla, säger denna okända kvinna med en viss bestämdhet i rösten.
- Absolut, vad bra. Inte gnälla, det är bra, säger jag tillbaka helt ovetande om vad hon pratar om.
- Så, för att jag inte ska gnälla behöver jag en öl. Vart finns närmst ställe där jag kan ta en öl, säger hon tillbaka strängt.
- Öhm, jaha... Men gå du till O'learys som ligger precis här så blir nog allt bra, svarade jag.
- Tack ska du ha för hjälpen.
Sedan fortsatte jag framåt mot krämaren för att komma hem. Lite komiskt möte det där. Särskilt eftersom det kom fram en, som jag trodde pratade engelska fast han pratade klockren svenska, dagen innan och frågade vart Systembolaget låg. Jag har väl i alla fall hjälpt dem, men att hitta till dessa ställen kanske inte var den bästa hjälpen. Känns lite komiskt att man får en fråga som den okända damen gav mig. Skrattade gott när jag hade avslutat den lustiga konversationen. Inget mediokert samtal. Igår när jag gick tillbaka till stan slapp jag i alla fall konstiga samtal och träffade istället min bror och hans sambo och det samtalet var betydligt vanligare och roligare. Vem vet vad för unik människa jag träffar på vägen idag - kan inte vänta.
